Malin Onishi började som undersköterska på ett äldreboende i mitten av 90-talet. Men hon är nyfiken av naturen och ville vidareutbilda sig. Idag delar Malin sin tid mellan tre tjänster på Danderyds sjukhus: sjuksköterska på vårdavdelning, AKA (adjungerad klinisk adjunkt) på njurmedicin- och infektionskliniken och som simuleringsinstruktör på Clinicum. Ingen dag är den andra lik och det är något hon verkligen gillar med sitt arbete.

- Det är en härlig kombination. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Ingen är bra på allt. Det lärde sig Sanaz Shafiei under sitt första sommarjobb, som grillmästare i Furuviksparken.

- Jag var en liten tjej med en stor kockmössa som serverade kolsvarta biffar. 

Men Sanaz gav inte upp. Hon tänkte ”hur svårt kan det va?” Biffarna blev bättre, och nästa sommar fick hon jobb som grillmästare igen.

Det var när Sanaz jobbade på Akademiska sjukhuset i Uppsala som hon gick en ledarskapsutbildning.

- Det var som om en ny värld öppnades. Jag har alltid gillat att få saker gjorda. Och framför allt göra dom lite bättre.

Idag är Sanaz Shafiei, vårdenhetschef på ane-iva på Danderyds sjukhus och hon är övertygad om hon har många duktiga medarbetare på Danderyds sjukhus som skulle bli jättebra chefer.

Undersköterskan Jonna Mjörnell, 20 år, minns sitt första dödsfall på sjukhuset:

- Till slut tog hon ett djupt andetag och sen var det som att luften bara pyste ut och hon somnade in. Luften förändrades i rummet och jag tänkte på pappa. Jag hade velat hålla honom i handen när han gick bort.

Jonna har alltid vetat att hon vill arbeta med människor inom vården. Som barn följde hon med sin mamma som är sjuksköterska till arbetet och inför gymnasiet föll valet på vård- och omsorgsprogrammet. Hon tog studenten för ett år sedan och har sedan dess jobbat på strokeenheten på Danderyds sjukhus. Hon älskar yrket som undersköterska men siktar så småningom på att bli sjuksköterska och sedan utbilda sig till vårdlärare.

Från kriget i Iran till Danderyds sjukhus. Vafa Divanis resa kan vara svår att förstå för den som är född och uppvuxen i Sverige.

- Jag brukar säga att svenskarna är fredsskadade. Man jag kan lugnt säga att jag är krigsskadad, säger Vafa och ger en inblick i det fruktansvärda hon upplevde under kriget mellan Iran och Irak.

Vafa hann gå två år på omvårdnadslinjen i Teheran innan hon kom till Göteborg och började ett nytt liv. Pappa var emot hennes yrkesval. "Vad ska du göra på sjukhus? Flörta med läkare?” brukade han säga. Men undersköterska blev hon och började på Danderyds 2001.

Sofie Låftman minns tydligt när hon bestämde vad hon ville bli.

– Det var där året, i sjuan, när Sophia Brismar och jag pratade om att öppna vår privata mödravårdsmottagning.

Idag är Sofie chefbarnmorska på Danderyds sjukhus. Och hon har hunnit göra många erfarenheter sedan den där dagenär hon var 13 år gammal.

– Den där morgonen, när den tvååriga pojken kämpade för sitt liv och jag såg föräldrarnas sorg ... då förstod jag på djupet, jag kände det i kroppen, att det här jobbet är på allvar. Att våra insatser avgör liv och död.

Specialistbarnmorskan Lena Hultsberg hjälper förlossningsrädda kvinnor att komma över sin rädsla eller åtminstone att hantera den lite bättre.

- I dag är det okej att känna rädsla inför en förlossning. Kvinnor vågar prata om den, vågar se den och vågar söka hjälp för att hantera rädslan, berättar hon.

Antalet förlossningsrädda kvinnor som söker hjälp på Aurora-mottagningen på Danderyds sjukhus, som alltså är en mottagning för förlossningsrädda kvinnor, har tredubblats de senaste tio åren. Lena Hultsberg och hennes kollegor träffar dagligen kvinnor som är rädda att få panik eller tappa kontrollen, de är rädda för smärta, komplikationer, att barnet ska dö eller att de själva ska skadas.